Nils-Bertil, han lärde sig allt av sin far
Han lärde sig att TV:n var allt för en karl
Han satt där och tittade från sex till tolv
Han satt där så ensam på sitt dammiga golv

Han lärde sig döda, han lärde sig be
Han lärde sig älska, "Vad är det med det?"
Han såg hur dom rika vältrade i bröd
Medan Afrikas folk svalt i nöd

Han blev så passiv mot allt omkring
Hans TV var det enda som betydde någonting
HANs känslor blev kalla, han tittade på allt
Ja, Även nazismen tyckte han va ballt

JA, TV:N ÄR ALLT SOM HAN HAR

Efter 40 år var Nils-Bertil nu stor
Nu var han utan både far och mor
Han satt framför TV:n vareviga kväll
Han satt där för att slippa sin frus jävla gnäll

Nils-Bertil blev gammal, han led ej någon nöd
Han kände ingen sorg fast hans fru nu var död
TV:n sa "plopp", det var proppen som gick
Förlamad satt Nils-Bertil med en iskall blick

Nu ligger han på kyrkogården två meter ner
Och TV:n har han med sig, dom skiljs aldrig mer
Istället för en gravsten, har han en antenn
På den står det ristat: "TV:n var min enda vän"

JA, TV:N ÄR ALLT SOM HAN HAR
JA, TV:N ÄR ALLT SOM HAN HAR ÅÅÅÅÅHÅ