striden Àr du landets mur i frid dess röst. Sen hÀr den gamle Odens Àtt i bild sÄ skön.. DÄ tager bonden svÀrd frÄn vÀgg det stÄl Àr blÄtt med fingret prövar han dess egg den biter gott. Sist tar han sköldens runda vÀrn, en sol i blod. Hell dig du frie man av jÀrn du bonde god. Jag svÀr att skydda riket hans med svÀrd och stÄng och sÀtta fadrens gyllne krans pÄ son en gÄng.
DĂ„ hĂ€lsade han nyvald kung pĂ„ pannan kysst, och lĂ„ngsamt över hedens ljung försvann han tystâŠ.tysssst⊠Ljuslockig Balder vredgas Ă€n, den bleke gud. Han tog blott han kan ge igen mitt hjĂ€rtas brud. Jag svĂ€r att skydda riket hans med svĂ€rd och stĂ„ng och sĂ€tta fadrens gyllne krans pĂ„ son en gĂ„ng.Forsete,Balders höge son, har hört min ed, och om jag viker dĂ€rifrĂ„n slĂ„ han mig ned! Till Balders hage vill jag gĂ„, har möte stĂ€mt med mina nornor dĂ€r; de stĂ„ och vĂ€nta jĂ€mt.