Hilla Lilla sitter i kammaren sin
Ingen vet min sorg utan Gud
Hon fÀller sÄ mÄngen tÄr uppÄ kind
Den lever aldrig till som jag kan klaga mina sorger
BrÄdt kom bud för drottningen in
Stolts Hilla Lilla syr sÄ vildt i sömmen sin
Ingen vet min sorg utan Gud
Drottningen axlade kappan blÄ
SÄ mÄnde hon sig till stolts Hilla Lilla gÄ
Den lever aldrig till som jag kan klaga mina sorger
NÄdiga Drottning I sÀtten er hÀr ned
Att jag mÄ tÀlja mina sorger för er
Ingen vet min sorg utan Gud
Min fader han höll mig sÄ hederlig
Ingen vet min sorg utan Gud
En riddare dagligen tjÀnte mig
Den lever aldrig till som jag kan klaga mina sorger
Och det var Hertig Hillebrand
Ingen vet min sorg utan Gud
Med honom sÄ mÄnde jag fly utav land
Den lever aldrig till som jag kan klaga mina sorger
Och nÀr som vi kommo i rosende lund
Ingen vet min sorg utan Gud
DĂ€r lyste Hertig Hillebrand att vila en stund
Den lever aldrig till som jag kan klaga mina sorger
Han somnar en stund allt uti mitt sköt
Ingen vet min sorg utan Gud
Han sof dÀr en sömn sÄ ljuvlig och söt
Den lever aldrig till som jag kan klaga mina sorger
Hillebrand Hillebrand sov inte nu
Jag hörer min fader och mina bröder sju
Jag hade ej förr utsagt dessa ord
Förrn sju sÄr lade Hillebrand till jord
Min broder han tog mig en guldgulan lock
SĂ„ binder han mig vid sadelknopp
Och nÀr som vi kommo i första led
Min sorgbundna moder hon stÄndar dervid
DÄ ville min broder kvÀlja mig
Min moder hon ville bortsÀlja mig
Den lever aldrig till som jag kan klaga mina sorger
SÄ sÄlde de mig för en klocka ny
Ingen vet min sorg utan Gud
Hon hÀnger i Marie Kyrkeby
Den lever aldrig till som jag kan klaga mina sorger
NÀr moder min hörde den klockans klang
Ingen vet min sorg utan Gud
Hennes hjerta sönder i stycken sprang
Den lever aldrig till som jag kan klaga mina sorger
Stolts Hilla Lilla slöt sitt tal hÀrmed
Ingen vet min sorg utan Gud
SÄ föll hon död ned för Drottningens knÀ
Den lever aldrig till som jag kan klaga mina sorger